MARTINE

Det finns dom som är oäkta och så finns det dom som är oäkta, skillnaden är enorm. Den ena sorten är den där det lyser igenom ganska omgående, när mötet i ICA butiken bestående av tre minuters kallprat är en monolog om hur BRAAAAA och UNDERBAAAART allting är. Där det inte existerar ens ett uns av något som kanske inte är helt hundra.

Sedan finns det den lite mer sluga typen, som är en sådan bra teaterspelare att han/hon kan lura i princip vem som helst upp på läktaren. Varma krama och fina ord som egentligen inte betyder ett skvatt, men som där och då verkar bara VÄRLDEN värt.

.

Jag minns en film vi tittade på flera gånger om dagen den sommaren jag började på Vasen, "Ta en kaka till!" hette det bandade programmet. Där dom sockersöta 50-tals tjejerna i vippiga kjolar och rosetter på huvudet snurrade runt runt till tonerna av "Nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla!" (AWSOME). Jag minns hur sådär glättigt övergulligt jag tyckte att det var, sedan tänker jag på hur jag stör mig på bloggar jag läser där livet verkar vara en perfektion och varken en finne eller litet småtjaffs med pojkvännen existerar.

.

Som jag påpekat vid flera tillfällen är min blogg en såndär som man ska ta med ytterst många nypor salt, men det här är faktiskt skrivit från hjärtat.

.

Kan vi inte alla detta nya 2012 försöka vara lite mer ärliga och äkta?! För ingen är perfekt och livet är aldrig en dans på rosor, inte för någon.

.

Tack för ordet, älskar att få ha den här bloggen där jag bestämmer och får skriva precis vad som faller mig in.

.

Puss och God Natt.

.

Här kära vänner, här skådar ni äkta lycka in i fingerspetsarna. Hösten 2008.